Moafisen

Så är det..enligt mig!!

Menar inte att alla som jobbar inom sjukvården e dåliga...långt ifrån!
Men tänkte berätta lite om allt som hänt på sistone o varför JAG tycker att
svensk sjukvård suger balle!!!

Hade en ganska jobbig graviditet, vart ju inlagd med dropp eftersom jag kräkte så mycke!
Och När sötaste Lea föddes så tänkte vi att, ÄNTLIGEN!
Nu ska vi bara njuta av vår familj o av en efterlängtad mammaledighet!!

Men när Lea var ungefär 1 månad gammal o jag,mamma,moa,lea o kusinerna var på skattkammarön så fick jag ett grymt anfall..
Kändes som heela magen skulle sprängas o de gjorde så sjukt ont i bröstet!

Så jag åkte hem o la mig o försökte vila bort de o tänkte att jag nog bara var trött o så..

Men sen började de komma allt oftare o varje gång fick jag så sjuukt ont i bröstet..

ett tag trodde jag de va pumpen de va fel på..men hallå jag e 24 år...de e ju inte möjligt!!!

Ringde till vårdcentralen o försökte få en tid men dom ville inte ta emot mig utan tyckte bara jag behövde vila..

Sen började anfallen komma tätare o en dag var de så jävligt att vi fick ringa ambulansen eftersom jag tuppade av..

ambulansen gjorde iiiingenting..
Dom sa att dett nog var stressrelaterat

jaha..Nu började anfallen komma ännu mer tätt o vi fick en kväll åka in till akuten..

o utan att ta några prover alls så sa dom att jag nog fått bråck på magmunnen så jag fick medicin utskrivet o sen inget mer..

men anfallen fortsatte!!!

Fick tag på en läkare i eslöv som verkligen var grymt bra!!!!

o de gjordes en gastroskopi där dom inte hittade nånting alls..
så jag blev skickad på röntken o där visade de sig att jag hade en inflamerad gallblåsa fylld me stenar...

o jag fick veta att jag stod på förtur på akut kön till operation..
MEN om jag fick minsta lilla feber skulle vi åka akut in så gallan inte skulle spricka!!

Så en kväll när de va överjävligt så åkte jag o mamma in på akuten...o dom vägrade titta på mig...fick inte ens träffa en doktor....

Nu ville man ju absolut inte söka mer hjälp heller!!!

vid de här laget hade jag 2-3 anfall om dagen ungefär=(

Sen i torsdags för två veckor sen fick vi ännu en gång ringa hit ambulansen..
o de enda dom gjorde var att ge mig en morfin spruta som jag inte ens tålde..sen åkte dom igen.

jag låg o spydde ett helt dygn men dom kunde inte ta in mig eftersom de var en kostnadsfråga..hmm...
hur mycke ska man stå ut med egentligen?!

Sen i tisdags så hade vi en tid i landskrona hos en kirurg...grymt bra läkare!

hon kände lite på magen o skickade mig sedan akut till kirurgen i lund.

Där blev jag inlagd direkt på dropp o antibiotika..
Sen gjordes ultraljud igen o de visade sig att gallan var heelt inflamerad..

men pga infektionen o febern så ville dom avvakta med att öppna mig!!!

så jag låg fastande på stark antibiotika o dropp i 5 dagar..

Sen på kvällen på min 25 års dag så rullades jag in på operation...äntligen!

men då visade de sig att det hade gått så långt att dom var tvungna att sota alla gångar som leder till gallan o runtom efter att dom plockat ut hela gallan o alla stenar...


Detta har vatt sjukt jobbigt faktiskt..
jobbigast av allt6 har vatt att vara inlagd o inte få sova me stefan o tjejerna...värsta jag vatt med om=(

Men en himla tur att vi har våra familjer som alltid ställer upp o finns där!!!

Stefans mamma har vatt här varje dag o hjälpt till o min mamma har suttit hela nätterna på sjukhuset när jag var dom sämst!!!!

TACK!!!!!!

va hade man gjort utan sin familj?

Låter kanske överdrivet men jag tycker sjukvården gjort extrent mycke fel o hade dom tatt de på allvar hade de inte behövt ta sån här tid o bli sån infektion!!!

eller?
va tycker ni?